Med Öresundsbron i bakgrunden möts hon med någon som ser henne som hon vill bli sedd. Det är ingen högljudd revolt, bara en tyst och bestämd handling som påminner henne om att hon fortfarande äger sitt liv. Hon går hemåt längs kanalen med ett leende som ingen annan förstår. I Malmö blir varje möte en bekräftelse på att hon inte längre spelar efter andras regler.
