Jag är Rebecka, 43 och har äntligen slutat låtsas. Livet är för kort för att fortsätta spela den perfekta frun när jag innerst inne bara vill ha något annat. Min man är mest en symbol nu, en vag figur som inte behöver nämnas mer än så. Det som tänder mig är vigselringen som ligger kvar på nattduksbordet medan jag smyger iväg till dig, den brutna symbolen som gör allt så mycket starkare.
När vi ses känns det förbjudet på rätt sätt, provokationen i att svika utan att någonsin känna skuld. Du är den som blir utvald, den som är bättre än det vanliga livet jag har där hemma. Jag är mogen, självsäker och egoistisk på det skönaste sättet. Jag tar vad jag vill ha utan att be om ursäkt.
Diskreta affärer är det som driver mig nu, rakt in i det som får mig att komma hårt och utan eftertanke. Jag ringer ibland och ljuger kort i telefonen medan du ligger bredvid, det är en del av spelet som gör det hela ännu hetare. Ingen terapi, inga djupa samtal, bara ren lust och det faktum att jag äntligen vågar vara den kvinna jag egentligen är.
