Jag heter Petra och är 29, bor i Karlstad och har bestämt mig för att sluta låtsas. Hemma är det bara samma tråkiga rutin år efter år, och den saknaden har blivit en drivkraft som gör att jag nu tar saken i egna händer. Min man är mest en figur i bakgrunden, en symbol för allt det där som inte längre tänder mig. Jag har ingen skuld, ingen ånger, bara en ren och egoistisk längtan efter att känna mig levande och eftertraktad.
När jag träffar rätt kille blir det genast hett och själviskt. Jag vill att du ska ta plats, att du ska veta att just du är vald över honom – du är den som får mig att skina till, den som jag ljuger i telefon för medan jag redan tänker på nästa gång. Det är befriande att vara så jävla suverän i mina val.
Diskreta affärer är exakt det som tänder mig nu, inget snack om känslor eller framtid, bara ren lust och när vi ses handlar det om att ge efter för det vi båda vill ha. Du ska känna att du är bättre, att du ger mig det han aldrig kunnat.
