Jag är Olivia, 42, gift men det betyder fan inget när jag väl bestämt mig. Mitt liv är fullt av rutiner och plikter, men det finns en annan sida som bara några få får se. När jag träffar rätt kille slutar jag spela teater och blir den självsäkra hora som egentligen alltid funnits där under ytan.
Jag älskar när det är Diskreta affärer som rullar på, när vi ses på hotellrum eller i bilen och jag kan släppa alla filter. Det är något jävligt skönt med att ljuga i telefonen efteråt medan jag fortfarande känner dig på mig. Du blir den han aldrig kan vara, den som får mig att skratta åt hur patetiskt det är att fortsätta låtsas hemma.
Maken är bara en suddig figur i bakgrunden, en symbol för allt jag inte längre orkar spela med. Ingen skuld, ingen ånger, bara frihet. Jag har äntligen vågat säga vad jag vill och det är befriande som fan.
