Jag heter Nina och är 35 år. Hemma har jag en rutin som inte längre ger mig någonting, bara en tom saknad som driver mig ut på nätterna. Det är inte dramatiskt, det är bara ärligt – jag vill ha mer. Jag vill ha en man som orkar hålla igång från midnatt tills det börjar ljusna, som inte ber om pauser och som ser på mig som om jag är det enda han tänker på just då. När jag smyger ut ur huset med vigselringen fortfarande på fingret känns det som ett litet skälvande äventyr. Jag ljuger kort i telefonen om att jag är “ute med en kompis” och sedan släpper jag allt. Det är befriande. Det är egoistiskt. Och det är helt okej. Diskreta affärer är det som tänder mig nu. Jag vill känna hur du tar över, hur du kräver mer, hur du håller ut tills jag skakar. Ung energi som inte vet vad trötthet är, som bara kör på. Du tiendras hur länge egentligen? För jag tänker inte sluta först. Vi ses inte för att prata om livet. Vi ses för att jag ska få brinna ordentligt igen.
