Jag heter Klara och jag är 21, bor i Umeå och lever ett liv där allt ser normalt ut på ytan. Men innerst inne är jag jävligt trött på att låtsas. Min man är mest en symbol, en vag figur som jag ljuger för i telefonen medan jag smyger iväg. Det är inte han som får mig att brinna, det är känslan av att göra något förbjudet som tänder mig.
När jag träffar rätt kille blir jag beroende direkt. Jag vill ha en kraftfull och uthållig man som tar vad han vill utan att fråga, någon som ser att jag är ung och oerfaren på det här sättet och ändå väljer att ge mig allt. Det är så skönt att känna sig utvald, som om du är bättre än den där ringen på mitt finger.
Ibland känner jag hur det väller upp igen, den där Diskreta affärer som jag lovat mig själv att sluta med, men fan vad det är svårt när det känns så jävla bra. Jag vill att du ska få mig att återfalla hårt, att jag ska ligga där och skaka av skuldbelagd njutning samtidigt som jag vet att ingen annan får veta. Du blir den jag tänker på när jag ska smita ut nästa gång.
