Jag är Karin, 37, gift men det betyder inte ett skit för mig längre. Jag har äntligen slutat låtsas och nu tar jag det jag vill ha utan att känna ett uns av dåligt samvete. Min man är bara en suddig figur i bakgrunden, en symbol för allt det tråkiga jag lämnat bakom mig. När jag smyger iväg för en diskreta affärer känns det som att jag återföds varje gång, het och full av längtan som inte längre får ligga och förmultna.
Du som läser det här ska veta att du är utvald, du är bättre än den där symboliska mannen hemma. Jag vill ha en kille som kan ge mig självisk hängivenhet, som inte frågar utan bara tar för sig när vi ses. Det är befriande att äntligen vara den mogna kvinna som säger rakt ut vad hon längtar efter, utan teater och utan skuldkänslor.
Just när jag sitter här och skriver känner jag hur det pirrar i kroppen av tanken på nästa gång vi ses, hur du väljer mig framför allt annat. Diskreta affärer är det som driver mig nu, det är mitt sätt att leva fullt ut utan att be om ursäkt för det.
