Hej, jag heter Karin och jag är 33, bor uppe i Umeå och lever ett liv som ser helt normalt ut på ytan. Men innerst inne är jag jävligt egoistisk och sugen på att ta det jag vill ha utan att be om lov. Min man är mest en suddig figur i bakgrunden, någon jag ljuger för i telefonen medan alliansen sitter kvar på fingret som en påminnelse om att det här är förbjudet. Det är just den överträdelsen som tänder mig mest, risken och adrenalinet som får hela kroppen att darra när jag smyger iväg.
Diskreta affärer är det som driver mig, inte något annat. Jag vill ha en kille som vet att han är utvald, att han är bättre än den där symboliska mannen hemma, att det är honom jag väljer att ge min tid och min fitta åt. Tänk dig att vi ses på ett neutralt ställe, att jag redan är blöt innan du ens rör mig för att det känns så jävla fel och samtidigt så rätt. Inga långa samtal, inga känslor, bara ren, självisk njutning där jag får komma hårt och sen gå hem igen utan att känna ett skit av skuld.
