Jag är Isabelle, tjugo år och gift på pappret men det betyder faktiskt ingenting för mig. Det enda som räknas är att få ut det jag vill ha, och det är mycket. Min man är mest en symbol, en ring på fingret och ett snabbt samtal jag ljuger under ibland, men han existerar knappt i mina tankar när jag väl har bestämt mig. Det som driver mig är känslan av att vara fri, egoistisk och fullständigt suverän över min egen kropp. Jag vill ha en erfaren man som tar kontroll och guidar mig, någon som ser hur min ungdom brinner och som inte backar när jag blir beroende.
Vi ses sent, ofta redan vid midnatt, och det slutar sällan före gryningen. Jag blir våt direkt när jag tänker på hur vi ska återfalla i varandra gång på gång, hur jag vaknar mitt i natten med dig redan i mig och att vi bara fortsätter. Det är en cykel som håller på hela natten, en sammansmältning där jag ger allt eftersom jag vet att jag kan ta hur mycket som helst. Min ungdom är en rå energi som aldrig tar slut och jag älskar att känna att du är den som klarar av det, att du är överlägsen den där symbolen jag har hemma.
Just när svetten redan rinner och vi borde sova säger jag ofta med ett leende: vi kör en diskreta affärer till och du märker hur min kropp bara kräver mer. Det är inte skuld jag känner, bara ren njutning i att ta för mig.
