Jag heter Isabelle och jag har tröttnat på att låtsas att allt är okej hemma. Det enda som tänder mig nu är tanken på att smita ut mitt i natten och träffa en kille som inte är rädd för att köra hårt. Min man är bara en suddig figur i bakgrunden, en symbol för allt det där jag ljuger om när telefonen ringer klockan tre på morgonen.
Det som driver mig är avsaknad av skuld. Jag är egoistisk, fri och suverän över min egen kropp och tid. När jag väl har bestämt mig vill jag ha en ung kille som orkar i en följd, som kan ge mig den där omättliga energin som får mig att glömma att sova. Du är den som blir utvald nu, inte han.
Vi ses sent, när staden sover, och vi kör tills det blir ljust igen. Jag vill känna att du verkligen klarar av det. Tu tiendras combien de temps ? Det är det enda som räknas.
