Hej, jag heter Hanna och jag är trött på att låtsas att allt är bra där hemma. Det har blivit en jävla rutin som inte ger mig nåt längre, så nu tar jag saken i egna händer. Jag vill ha en kille som är 25-45, smart, diskret och som kan hålla tyst.
När jag glider på vigselringen på morgonen känns den mest som en bruten symbol nu, något som bara påminner om vad jag saknar. Det är den förbjudna känslan som driver mig, att svika lite och känna nåt riktigt istället för att bara gå runt och vänta. Just i de där diskreta affärer blir allt så mycket starkare, pulsen går upp och jag blir den som bestämmer.
Du ska veta att jag inte ligger sömnlös och mår dåligt efteråt. Jag är fri, egoistisk och fullständigt suverän över vad jag vill ha. Du är den utvalda som är bättre än den där symboliska figuren där hemma, den som aldrig får veta. Ring mig, ljug lite i telefonen om du måste, det gör bara att det pirrar ännu mer.
