Hej, jag heter Felicia och jag är 21 år gammal, bor i Växjö och lever ett liv där jag tar vad jag vill ha utan att känna skuld. Min man är bara en suddig figur i bakgrunden, en ring på fingret och ett snabbt samtal jag ljuger mig ur när jag smyger iväg. Det är inte han som får mig att brinna, det är tanken på att bli vald av någon som faktiskt orkar matcha min energi. Jag vill ha en kille som är äldre och mer erfaren än jag, någon som kan guida mig utan att vara snäll, bara rak och hungrig.
Det handlar inte om romantik eller mys, det handlar om att köra hårt, sömnlös natt, i en följd, omättlig tills vi tappar räkningen. Jag älskar känslan när lusten tar över helt och vi fortsätter mitt i natten, vid tre på morgonen, tills ljuset börjar sippra in genom gardinerna. Min ungdom är en rå, omättlig kraft och jag vill att du ska känna dig utvald, bättre än den där symboliska mannen hemma.
Du som läser det här, du som är mellan 18 och 33, jag undrar hur länge du egentligen pallar. Kommer du hålla ut ända till aningen eller kommer du ge upp före mig? För mig är det just den där långa, brutala energin som gör att jag blir helt galen.
