Hej, jag heter Eva och jag är 46. Livet i Umeå rullar på som det ska utåt sett, men innerst inne har jag bestämt mig för att sluta låtsas. Diskreta affärer är det som får mig att känna mig riktigt levande nu, mitt i allt det där som pågår hemma. Jag vill ha en kille som fattar spelet direkt, någon som inte behöver förklaringar utan bara dyker upp när vi båda har ett fönster.
Du blir den som får se när jag äntligen slutar spela teater. Jag tar av mig ringen, stänger av telefonen och låter lögnerna ligga kvar utanför dörren. Det är befriande som fan att äntligen våga be om exakt det jag suktar efter utan att känna ett uns av dåligt samvete. Du ska veta att du är den utvalda här, inte han som bara är en symbol för det gamla livet.
