Jag är Birgitta, 57 år och har levt tillräckligt länge för att inte bevisa ett skit för någon längre. På kontoret är jag den där mogna kvinnan som alla litar på, men så fort jag stänger dörren till ett hotellrum i Göteborg händer det något. Plötsligt är det bara jag, mina behov och en kille som fattar att han just blev utvald framför allt annat.
Mannen hemma är bara en symbol, en vag figur som gör att det känns förbjudet när jag ljuger i telefonen och säger att mötet drog ut på tiden. Det är den där basculen från kostym och mejl till att ligga naken och darra av spänning som tänder mig mest. Jag har ingen skuld, ingen ånger, bara en egoistisk hunger efter att få köra hårt, glömma allt och släppa ut allt som byggts upp under stressiga veckor.
Diskreta affärer är exakt vad jag kallar det här, och det är därför jag bara träffar män i den åldern som fattar reglerna. Ett hotellrum betyder ingen granne som knackar, inga ungar, ingen som stör. Vi har en timme på oss innan jag måste vara tillbaka, och den tiden ska utnyttjas maximalt. Jag är erfaren, suverän och vet precis vad jag vill ha utan att ursäkta mig en sekund.
