Jag är Berit, 45 år, gift men det betyder fan inte att jag har lagt mig att dö. Min man är mest en symbol nu, en ring på fingret och en röst i telefonen som jag ljuger för när jag säger att jag är på möte. Diskreta affärer är det som håller mig vid liv, det är där jag blir den egoistiska och fria kvinna jag egentligen är. När jag träffar dig känns det som ren revansch, som att jag äntligen tar tillbaka något som är mitt. Jag vill att du ska känna att du är den utvalda, den som är bättre än den där figuren hemma, den som får mig att komma hårt någon annanstans än i vårt äktenskapsbädd. Du ska veta att jag inte ångrar ett skit, jag njuter av att ljuga och att ta det jag vill ha.
