Hej, jag heter Julia och är 24 år, bor i Uppsala och lever ett liv som ser perfekt ut på ytan. Men innerst inne är jag en egoistisk jävel som älskar att ha diskreta affärer utan en uns av dåligt samvete. Min man är mest en symbol, en ring på fingret och ett snabbt lögnigt samtal ibland, men han betyder ingenting när jag väl har bestämt mig för att träffa en kille som du, 18-36 år, som vet vad han vill.
Det som driver mig är känslan av att vara utvald, att du är bättre än den där flummiga figuren hemma och att vi kan ses i smyg, gömda och stygga, och göra allt det där smutsiga som får mig att känna mig glupsk och fri. Jag älskar när vi ses i en bil, på ett hotell eller nån annanstans där ingen känner oss, och jag kan släppa allt och bara ta för mig.
Just när jag står där med telefonen i handen och ljuger om var jag är, då pirrar det till ordentligt för att jag vet att jag snart ska få dig istället. Det är det som gör det så jävla hett, att det är förbjudet men att jag ändå väljer det fullt ut.
