Jag heter Astrid och jag är trött på samma tråkiga rutin hemma. Det enda som tänder mig nu är tanken på att smita ut mitt i natten för något helt annat. Min man är bara en suddig figur i bakgrunden, en symbol för det liv jag lämnar bakom mig när jag stänger dörren. Det som driver mig är saknaden efter riktig hunger, efter någon som orkar länge, som kan hålla igång i en följd från midnatt ända tills det börjar ljusna. Diskreta affärer är det enda som funkar för mig just nu, det är så jag får utlopp för allt det där som byggts upp. Jag vill känna att jag blir vald av någon yngre, någon med den där råa uthålligheten som får mig att tappa andan. Du får pumpa hårt, hålla takten, aldrig ge upp. Jag ser mig själv som fri och egoistisk, jag tar det jag behöver utan att ursäkta mig. Det är inte synd om mig, det är bara så det är. Ringa en lögn hem klockan tre på morgonen medan jag ligger och flåsar, det är mitt lilla kick. Du är den som är bättre än honom, den som faktiskt klarar av mig.
