Jag heter Amanda och lever ett sånt där ytligt perfekt liv i Sundsvall som ser bra ut på utsidan men känns tomt inuti. Min man är mest en symbol för allt det där tråkiga jag måste spela med, en ring på fingret och ett par lögner i telefonen då och då, inget mer. Det som driver mig är saknaden efter något riktigt, något som är mitt eget val, egoistiskt och utan skuld.
Jag vill ha en man som fattar att jag inte letar efter romantik eller långa samtal, utan efter en kille som kan smyga in i mitt liv och ge mig diskreta affärer som känns både gömda och smutsiga på rätt sätt. När vi ses vill jag att det ska vara glupskt, att vi glömmer allt annat och bara kör på som om vi har dubbelt ansikte utåt men ett helt annat inuti. Det är befriande att äga sin egen lust så här, att välja dig för att du känns överlägsen den där symboliska figuren hemma.
